top of page

Fredrik Wimmercranz (f 1984) är en konstnär från Sundsvall.

Hos honom är den fysiska känslan av konstverket det centrala. Val av teknik, material och utförande är viktigare än motiven i sig. Den uppmärksamme betraktaren kan få många glimtar av den process som Fredrik genomgått både fysiskt på duken men även på ett personligt plan. Det går att spåra avbrott i målningarna där konstnären valt att byta hand, hålla för ögonen, lägga tavlan i duschen eller lämna den ute på farstukvisten över natten. Konstverken laddas med meningsskapande skavanker. 

 

Han visar också på en stor variation av tekniker och material. De hjälper både konstnären och betraktaren att ständigt befinna sig i rörelse, bort från det slätstrukna mot det oskapade och potentiella. 

 

Wimmercranz konstnärliga bana tog sin början i vännen och sedermera kollaboratören Erik Lindströms ateljé. Där fann han glädjen i att fritt experimentera med måleriet utan att ta hänsyn till skrivna regler. 

 

I ett squat i Berlin fortsatte han sitt fördjupande i bildkonsten. Han bekantade sig med stadens glödande konstscen och drog slutsatsen att hans uttrycksmedel hädanefter skulle bli måleriet. Men på grund av den hårda konkurrens som där rådde så stod det klart att om detta skulle göras - skulle det göras med största möjliga disciplin. Om tiden med Erik Lindström belyste möjligheterna så gav Berlin honom avgränsningarna.

 

När han lämnade staden och begav sig till bergen i Schweiz för att arbeta på ett hotell fann Fredrik den filosofi som skulle komma att sammankoppla nöjet med slitet. I Qi Gong och buddhistiska läror hittade han en värld där det dagliga tröskandet och den sprudlande nyfikenhet kunde kombineras. 

 

Väl tillbaka i Sundsvall har han byggt en egen ateljé och har kontinuerligt utställningar som alla har som syfte att bjuda in betraktaren att ta del av den glädje som själv Fredrik finner i sitt skapande. Möjligheten finns här att meditera över vackert dragna penselstråk där varje borstspröt avtecknar sig i den noggrant blandade färgen på duken skrovlig av kvarlämnad undermålning. Det - och ansiktet av en räv.

"Fredrik Wimmercranz is a person that moves through life with a brush in his hand. In his art memories of the emptiness he has experienced during deep meditation gets drawn out in colors and shapes.

Fredrik is searching for something that is lost. Along with the spectator he seeks to revive something that has been pushed back to dark corners of our existence. It is a sensation of the heart and its language that is spoken when the world quiets down. In this process it is important for Fredrik to find spontaneity. Intuition is guiding his hand and makes him into a vessel of what is word and shapeless. When it is done he jerks his hand from off the canvas and a silent agreement appears between the painter and the piece. The painting is "done".

It is a journey, and like all good journeys unexpected encounters is what makes it worthwhile. This curiosity of the unexpected gives Fredrik the enthusiasm he needs to evoke a certain lack of respect. Therefore it is not unusual for him to impulsively drag a thick layer of paint over a whole days work and return to the unknown road."

Words by Olov Larsson

bottom of page